Veckoreflektion nr 4

Under denna förra veckan så skulle vi göra två saker. Assignmet nr 3, där vi skulle skriva en haiku(ett sätt att skriva dikter i Japan) som har  någon anknytning till ansvar. Och utveckling av ide, där vi skulle utveckla vår egna eller någon annans ide. Det kunde vara från förra veckas Frölunda projekt eller något annat.

Jag gillar dikter och ordspråk men på något sätt är jag inte så förtjust i haiku. Men jag gjorde mitt bästa och det blev bra. Kanske inte helt korrekt men att skriva haiku på rätt sett är lite svårt. Detta då Japanska och Svenska sättet att skriva och uttala sig skiljer sig ganska markant. Jag vet ej om jag har lyckas få med ansvar. Men ansvar kan vara olika saker, ansvar kan vara att ta hand om någon, sin ekonomi, göra saker som man behöver göra, följa reglerna osv. Det beror på vad situationen är. Jag valde att inte skriva ordet ansvar i dikten utan läsaren själv ska utgå från sig själv och gå efter sin egen uppfattning.

Utveckling av ide har jag redan skrivit om. men det blev en liten tankeställare om vad man skulle göra och hur. Det som är roligt är att se hur samma uppgifter kan se helt olika ut.

Assignment nr 3 Haiku

Stormen i ögat
Vinden viner på slätten
Blommorna blommar

Bladen full av regn
Faller ur själens spegel
Droppar till marken

Utveckling av ide

Vecka 7 fick vi i uppdrag att utveckla en ide. Det kunde vara från förra veckans projekt som vi såg ut utveckla iden eller något helt nytt. Här skulle vi fokusera mer på iden och försöka skapa något utifrån den iden.

Jag hade svårt i början att välja vad jag skulle göra. Men efter jag kollade vad som intresserar mig kom jag på en konstnär som jag gillar väldigt mycket och följer: Camilla D'errico. Det är något hur hon använder sig av färger, djur, karaktärernas hår som är fängslande. Några av mina favorit bilder är från hennes "helmet girl" serien. Inte serie som tecknad serie utan mer tema. Därför valde jag att försöka återskapa eller göra en hjälm som inspireras av hennes bilder.

Det jag kan nog säga i detta projekt var att jag tog kanske lite för mycket vatten över huvudet.

För det första så hade jag fel material hemma och jag började på fel sätt. Jag vill väldigt gärna återanvända och göra gammalt till nytt, och inte bara köpa nytt utan använda det man har hemma. Men i detta fall så gick det inte så bra som jag hoppades. Vilket gjorde att projektet floppade. xD

Men jag har i alla fall lärt mig och jag försökte använda lite olika tekniker, men mest pappers marshe. En anledning varför jag valde det typen av teknik var pga att det är något som både kan vara lätt och innehålls rikt. Man kan använda den tekniken till flera saker och att det skulle man använda tillsammans med barnen i skolan. Mycket av mina projekt vill jag kunna göra något liknande eller lära ut till barnen. Jag vill kunna ge dem ett verktyg som de kan använda sig av men även experimentera i. Det finns inget rätt eller fel. Utan man ska kunna försöka och misslyckas och försöka igen.

Även om detta projekt inte gick så bra, så ska jag fortsätta och hitta ett sätt att kunna göra hjälmen, bara på grund av att det inte fungerade denna gången så kan jag fortfarande försöka igen. Då med bättre material och erfarenheter. <3

Mina försök att göra hjälmen innan de blev massakrerade:

Förändring i det offentliga rummet och veckoreflektion nr3

 (Varning många bilder i inlägget)

Vecka 6 fick hela klassen en uppgift som handlade om förändring i det offentliga rummet, där vi skulle utgå från Frölunda. Vi skulle på något sätt använda platsen Frölunda som en bas till våra egna projekt/arbete. Vi hade från Måndag eftermiddag till torsdagen på oss för att på börja och avsluta vår individuella projekt. Sedan på fredagen skulle vi visa upp med en väldigt kort presentation vad vi gjorde och vad vårt mål var med projektet.

Jag tyckte att redovisnings formen var både bra och dåligt. Då varje person skulle snabbt med några korta meningar säga vad de har gjort, varför och hur det blev. Sedan skulle nästa person gå fram och göra samma sak. Efter när alla hade visat sitt projekt så kunde man diskutera de olika projekten. Vi diskuterade detta sätt att framföra sitt projekt, varför det var bra eller dåligt eller varför andra sätt skulle vara bättre eller sämre. Det som jag kände med denna redovisnings form var att man kunde inte direkt fråga sin fråga till personen som presenterade sitt projekt. Utan det togs senare. Det tog bort en del av spontaniteten och frågor som man får i farten. Det som är bra med denna sätt att framföra sina projekt är att sista personen inte känna att de andra har tappat intresse eller att man blir kritiserad för sitt projekt.

Det jag gillade var att de flesta hade liknande tankar/tema men valde helt annorlunda sätt att göra sitt projekt. Vissa projekt liknande varandra mer än andra men ingen hade exakt samma. Många tänkte i samma spår men vägen blev annorlunda. Det var väldigt intressant och roligt att se hur mina klasskamrater valde att göra och hur. Det gav upphov till många tankar och inspiration.

Hur känner jag att jag har presterat denna vecka? Jag vet inte, jag skulle nog kunna göra det bättre men jag lyckades bli vrålförkyld och projektet jag valde att göra är egentligen inte så komplicerad, om man tänker på metoderna jag har valt. Utan det är något som man skulle arbete med när man senare kommer ut i skolan. Det då det är ganska lätt men även att det kan ge upphov till så mycket mer. Bara man har fantasi eller viljan/motivationen att göra det.  

Mitt projekt: 

Mitt projekt som jag valde att göra var att jag skulle göra olika små träd klossar (?) / bitar där jag målar olika mönster. Det blev 4 olika motiv och 8 klossar då jag målade varje motiv två gånger. Jag har inte jobbat så mycket med stenciler förut så det var intressant och lärorikt att göra egna. Även om de var väldigt enkla stenciler. Dock blev jag inte riktigt nöjd då färgen rann lite under pappret och det inte blev perfekta motiv som jag hade tänkt mig. Men nu har jag lärt mig. Mitt projekt var egentligen inte så svårt utan tog mer tid, då jag gjorde allt från scratch. Fast jag känner att allting måste inte vara så komplicerat utan man ska börja smått och arbeta sig framåt när man känner sig säkrare.

Här är mitt projekt från ide till verklighet: 

                  

 

 Ute på Frölundatorg:

Veckoreflketion nr 2

Under vecka 5 skulle vi ha en föreläsning som blev inställd, detta resulterade i att det blev en ganska kort vecka. Jag känner att jag inte lärde mig så mycket. Då jag kände att assignmentet mer var en IKT uppgift och det andra att jag är redan van att använda internet och många av de olika plattformar som finns. Och på grund av det lärde jag mig inte så mycket. Jag förstår att alla är inte så vana att använda internet eller vågar att gå in i okänd mark.

Så på stort sätt var det en ganska lugn vecka för mig. Det är intressant att diskutera och se hur andra använder sig både datorn och internet. För visa är det ett redskap och ett verktyg som har stor betydelse i vardagen. Medan för vissa räcker det att veta hur man svarar på ett mail eller kan gå in på sidor som facebook. Både datorn och internet har ett stort nätverk av olika användare som använder det på helt olika sätt.  

Olika bilder som ger mig inspiration. Några vet jag ej vart jag har hittat medan andra går att klicka på och leder en till ursprungssidan.

 

Assignment nr 2 - Internet Bonanza 1.2

Den andra uppgiften som vi fick i uppdraget var att man skulle prata två gånger med en okänd person på internet. Det kan vara i ett spel eller på någon sidan. Dock så vet jag inte hur jag känner för det. Jag vet att man behöver kunna handskas med de redskapen som finns. Men jag vet redan hur man gör, jag använder internet nästan dagligen och spelar olika mmorpgs och är medlem på olika communitys. Men jag gillar bättre att lurka och läsa inlägg eller spela med vänner jag redan känner.

Om jag gör ett quest i ett spel med andra är gruppen tyst då vi bara ska göra sakerna klart så snabbt som möjligt och sedan lämnar vi gruppen. När jag var yngre pratade jag med flera personer och hade långa samtal/chatt. Men på något sätt ju äldre jag blir destå mindre kontaktar jag folk jag inte känner på internet. Dock inte alltid. Därför har jag delad åsikt angående denna del i uppdraget. Jag känner lite att jag kan väll göra det men jag kommer inte få ut något av det.

Den vita texten jag och en okänd person som pratar. Det kanske är lite svårt att se.